Klänning av påslakan!

 I fredags fick jag en säck med påslakan från mellersta dottern. De flesta kommer jag ta till jobbet, så barnen kan sy och skapa olika saker. Två likadana randiga påslakan kände jag dock att de vill jag ha kvar och nu skall ni få se hur jag sytt och fixat till en topp. Den var otroligt rolig att sy. I morse när jag vaknade låg jag och tittade på internet och då fladdrade en så söt blus förbi och jag tänkte direkt, en sådan skall jag sy och jag vet vilket påslakan jag skall ta. Jag kunde knappt komma upp ur sängen fort nog för att komma igång. Först en promenad och frukost med maken, men sedan sömnad för hela slanten. Blir oftast så glad av det och idag särskilt. För er som undrar över mönster, säger jag som vanligt och den här gången finns det verkligen inget. Ärmarna har jag gjort själv tidigare och tycker verkligen om, det är så lagom puff. Kragen ritade, mätte och fixade jag med mönsterpapper. Jag förstås inte hur jag klarade mig utan provdocka tidigare, det är räddningen.

Ett av dessa fina påslakan som jag fick, tur för mig.

Klippa och fixa.

Det sägs att "strykjärnet är sömmerskans bästa vän" och kanske är det så.

Det börjar likna något, men kragen tog absolut längst tid, så mer kvar än vad jag trodde när jag kommit så här långt.

Nu är i alla fall alla veck lagda och sydda, även fållningen avklarad, nu återstår då bara den lilla kragen.

Provar och fixar kragen, men sedan syr jag på den från andra håller, så jag inte får någon söm att vika ner.

Klar trodde jag, men så hittade jag något som passade så bra och fick bli pricken över i:et.

En knapp från min svärmors gamla knappburk. Jag tror till och med att hon klätt om den själv.

 

Ha nu en fin kväll, vi får se om det blir något mer sytt, kanske får det räcka för idag. Hoppas ni läste vad jag skrev ,för det är inte säkert att det händer igen.

 

Det är mycket tyg kvar, så kanske blir det som sound off music toppar till mig och de tre tjejerna och shorts till maken och sonen, skojar förstås bara.