Hur svårt kan det va?

 Ja, det undrar jag verkligen ibland, hur svårt kan det va?. 

Vi har alltid varit många här hemma, vilket har inneburit matlagning till minst sex personer plus matlådor här hemma och i många perioder sju personer plus matlådor, både till vuxna och ungdomar. Idag är det jag och maken som skall äta och ha med matlåda, så till fyra personer skall jag/vi laga varje kväll. Jag har mycket svårt att få det lagom, mellersta dottern skrattar ofta när hon tittar in här hemma och jag har lagat mat, vem skall äta allt det?. Givetvis jämnar det ut sig, för då blir det ytterligare matlådor osv. Att slänga mat vill jag inte. Så igår, skulle jag lite hostig, snorig och förkyld göra något enkelt vi kunde äta till kvällsmat och maken ha med en matlåda idag och gärna lite jag kunde äta här hemma idag. Så det blev bara kokt pasta och en pastasås med Chili och bacon, enklast möjligaste variant. Men så står jag häller upp pastan i det redan kokande vattnet och hux flux slår det mig, jaha, nu har jag gjort det igen. Pasta till hur många som helst. Så vi åt mat i går, maken tog med matlåda, jag har ätit en portion idag och ytterligare en matlåda, tror ni pastan var slut då? Så var det inte, vi hade kvar så mycket som jag kanske skulle kokat från början, helt galet. Så idag kände jag mig lite smart när jag kom på att det fick bli en makaronilåda till kvällsmat, så nu står den klar och bara väntar på att sättas in i ugnen. 

Nu kanske någon smart tänker, men det står ju hur mycket, bara läs, ja och så enkelt är det förstås om det inte vore för att min hjärna bara kopplar ut och jag tar den mängd jag alltid tagit.