Inte på riktigt

Ja, så känns det nästan i dag. Har varit på en av döttrarnas skolavslutning i dag. Underbara älskade unge. Inte ett ord, lite irriterad och stressad på oss, men inget annat. Sätter oss i en fullsatt kyrka, för att se hennes skolavslutning. Vem dyker då upp som konferencier, älskade lilla tjejen. Ny på skolan är du också, började efter jul på denna nya skola. Efter några trassliga år, då vi inte riktigt förstod hur det var, att alla inte var snälla mot dig alltid, älskade unge. Vi kunde inte sätta fingret på den oro som fanns i dig, men nu är den borta och kvar finns bara en energi full tjej.
Du har alltid varit en sprudlande tjej, men nu mer än någonsin. Lärarna kommer fram och talar om för oss att du är en tillgång på skolan, tar så väl hand om de små barnen. Hur kunde det bli så här, det hade vi aldrig vågat att hoppas. Du med det ständiga leendet och det nästan för snälla hjärtat, du med glädjen i hela kroppen, du som lagar mat som smakar himmelskt, bakar kakor och bullar i en strid ström, du som har så mycket energi att man vore glad om man hade hälften. Älskade unge, hur kunde det bli så bra. Betyg som gör alla föräldrar glada, fina, fina du.