Här vaknar ju upp till ett helt tyst hus, bara jag hemma. Hur ofta händer det? Flickorna är iväg och maken körde till mina föräldrar klockan 6.00 i morse, men jag kände mig inte helt hundra i natt så jag valde att stanna hemma. Nu hoppas jag på en promenad i solsken, lite bloggande, stickning och annat småpill. Det kommer bli en toppenbra dag.
Hade jag oftast varit själv kanske jag inte hade känt så inför några timmar själv innan alla dyker upp igen, men när det händer så otroligt sällan så får man verkligen passa på att hinna det man inte får gjort annars.
Hade jag oftast varit själv kanske jag inte hade känt så inför några timmar själv innan alla dyker upp igen, men när det händer så otroligt sällan så får man verkligen passa på att hinna det man inte får gjort annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar