Att man kan bli så glad av en så liten sak, men det kanske inte är så lite. Igår eftermiddag studsade vår mellersta dotter in här (ja ni som känner henne vet att hon verkligen studsar in och far som en virvelvind och har ett strålande leende nästan jämt). Hon blev sambo i april och jag blir så glad av att se hur bra de klarar sig även om hon egentligen är ganska ung tycker hennes mamma 20 år. När hon kom in frågade jag om hon ville grilla korv med mig och pappa det ville hon inte för hon skulle hem och baka pizzabullar, men ut i växthuset och plocka med sig lite olika salladssorter skulle hon absolut till min stora glädje som har så mycket sallad just nu att jag inte vet vad jag skall göra med all (tänkte inte på att vi bara skulle bli tre här hemma som kunde äta av den efter att vi varit så många här under så många år minst sex personer). Rabarber plockade hon också och sa så ni kan komma och äta imorgon. Alltså dessa strålande fantastiska ungdomar, hur skall jag klara mig när vi inte har någon hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar