En förälders dåliga samvete...

Tillräcklig?, som förälder

Jag tycker ofta det är så svårt att känna att man räcker till det är så mycket jag vill och allt skall bli bra också.

Jag vill att barnen skall gå på alla aktiviteter dom vill, jag vill att jag eller maken skall kunna engagera oss i de aktiviteter de har.

Jag vill hålla mig uppdaterad och visa barnen att det finns teatrar, operer, konserter, museum mm-

Jag vill helst bjuda dem på nybakat varje dag. Jag vill köra dem till skolan så ofta jag kan. Jag vill ha dem i knät så fort jag kan. jag vill förhöra läxor om och om igen tills de tröttnar.

Jag vill vara en så bra mamma jag kan. Jag vill alltid finnas där för dem.

För att jag tycker att det är så fantastiskt roligt,att få göra något för dem. Men trots att jag gör så gott jag kan smyger ändå känslan sig på att jag inte gör det tillräckligt. Att jag skulle förhört läxan en kvart till att jag skulle packa deras gympapåse oftare att jag skulle cykla med dem eller köra dem oftare till skolan, att jag skulle baka mer att jag skulle göra ännu mer näringsriktig mat osv..

 

För jag vill faktiskt "curla" mina barn låter kanske dumt i detta samhälle när vi talar om att vi gör det för mycket, men vi har fem barn och lyckas jag med det trots det då känner jag mig nöjd. Jag vill aldrig att barnen skall aldrig känna att de hade en mamma som inte hann eller orkade för att det  var så många barn i andras ögon. 

Men jag tror faktiskt inte riktigt att det är de barnen som får hjälp och blir visade kärlek som får de största problemen sedan, även om jag tycker att det ibland låter så. Kan jag köra mina barn till skolan ,varför inte (möjligen för miljön), kan jag hjälpa dem att bädda sängen varför inte?, kan jag hjälpa dem att plocka upp leksaker varför inte. jag tror istället att har barnen fåt hjälp så vill de hjälpa andra när de kan och blir stora och det tycker jag är en fin egenskap. Stora dottern 17-år har väl nästan aldrig bädat sin egen säng, men visst gör hon det idag och visst håller hon fint på sitt rum, trots att mamma hat bädat och städat där hela hennes uppväxt. Hon är den som kommer direkt när jag ber om hjälp i köket med något eller tvättstugan.

Även de andra är duktiga på att hjälpa till utifrån sin ålder och förmåga.

 

Kram

Hanna